I mitten av 1930-talet bodde 85% av stockholmarna i innerstadens hyreshus och bostadssituationen var alarmerande. Tre fjärdedelar av de tillgängliga lägenheterna var små med, i bästa fall, ett rum och kök. Flera lägenheter bestod av bara ett rum, sk spisrum. Nästan hälften av alla lägenheter var trångbodda, dvs fler än två personer bodde i varje rum, köket inräknat, och vid sekelskiftet hade varannan lägenhet en eller flera inneboende.
När socialdemokraterna övertog regeringsmakten 1932 stod kravet på bättre bostäder högt på dagordningen. Redan 1904 hade Stockholm stad köpt stora jordegendomar i Bromma och Enskede, väster och söder om staden. En av de första ytterstadsdelar som bebyggdes var Södra Hammarby. Här växte ”Den vita staden” fram, ett område avsett för ”mindre bemedlade, barnrika familjer” med funktionalistiska stadsplaneideal från kontinenten som förebild.
Fastigheten Bladbaggen 4 uppfördes 1937, som ett av de högst belägna i Hammarbyhöjden, med utsikt mot både Södermalm, Hammarby sjö och Sickla. Merparten av husen i Hammarbyhöjden ägdes och förvaltades av privata fastighetsägare medan en mindre andel var bostadsrätter. Bladbaggen 4 var ett privatägt hyreshus i knappt sju decennier innan det 2006 ombildades till bostadsrättsförening.
Källa: ”Den Vita Staden: Hammarbyhöjden under femtio år” – Ulrika Sax (1989)